Tror jag håller på att bli galen här...jag tror det här är början på panikångest..

jag är trött på mig själv..trött på dig..jag är så jävla oroligt och rädd för allt..får ont i magen för allt...vill att det ska bli som vanligt..eller så normalt som det kan bli för mig..jag är olycklig...på ett sätt jag inte känner igen...blir galen på den här soffan...och livets lugna mak..står inte ut...jag hatar den här lägenheten..mina förhoppningar som grusas...jag som grusar andra förhoppningar och förväntningar...jag har ångetst varje sekund som passerar...allt är så osäkert...jag vet inte var jag ska ta vägen..jag känner mig förlorad...