Tror jag håller på att bli galen här...jag tror det här är början på panikångest..

jag är trött på mig själv..trött på dig..jag är så jävla oroligt och rädd för allt..får ont i magen för allt...vill att det ska bli som vanligt..eller så normalt som det kan bli för mig..jag är olycklig...på ett sätt jag inte känner igen...blir galen på den här soffan...och livets lugna mak..står inte ut...jag hatar den här lägenheten..mina förhoppningar som grusas...jag som grusar andra förhoppningar och förväntningar...jag har ångetst varje sekund som passerar...allt är så osäkert...jag vet inte var jag ska ta vägen..jag känner mig förlorad...

Jag har fått mina zybantabletter för ungefär 1 vecka sen, och de har fungerat si så där...idag har jag ökat upp till 2 tabletter om dan...vred som fan i magen ett tag men nu har det lugnat sig...jag måste bestämma mig för en fimpningsdag...jag har ju försökt innan & känner mig lite fånig att skriva igen att den eller den dagen då är det slutrökt...känns så uttjatat...men jag ska igenom det här..rocky ligger brevid mig...han är min bästa kompis:) jag ska gå ut med han nu..på sin kvällsrunda...

Det börjar gå bättre nu..jag känner att ivf fiaskot har fått landa & jag vet vad jag ska göra..har hittat en donator..jättegullig på alla sät..jag är tacksam...för att vi har träffat just honom...jag tror vi kommer att bli gravida trots allt...jag har gett det tid..jag tänker på 3 år frammåt i tiden..någon gång hoppas jag på att det ska gå vägen..jag tror meningen med att jag blev gravid förut är att jag inte ska ge upp hoppet nu...Jag har tänkt på rädsla...på vikten att se ljuset för att inte förlora förståndet...vikten att inte agera på rädsla...kommer tillbaka med en styrka x10...tänk på ljuset, ljuset måste få vara starkare men vad ska jag säga till mig själv...

Jag är problemet & lösningen.

Jag agerar inte på rädsla, jag för jag är inte rädd.

Jag har käkat zyban nu i 4 dagar och fimpade igår söndagen den 15 April!

Det känns som att det är ett hål i cigaretten..i love it. Ingen abstinens:)