Direktlänk till inlägg 19 mars 2012
Här är vi just nu. Förra veckan på onsdag träffade vi läkare och beteendevetare på reproduktionsmedicinskt centrum. Det var förnedringstimmen i mitt liv. Hon menar på att jag inte är lämplig som förälder, men tanke på att jag har prickar i mitt register för misstag jag gjorde kring 2005.
Ett annat problem hon hade var att jag gick till en psykolog för att få bukt med mina mindre vackra personlighetsdrag. Det har varit mycket i mitt liv, mer svart än i dem flestas tillvaro. Men med en önskan att hantera det, sökte jag hjälp.
Rättegången som skulle hållas pga mina åtalspunkter dröjde i två år. Dvs att domen kom kring 2007.
Mycket har hänt sedan den tiden och jag känner verkligen att vi är så redo att vill bilda familj sedan många år tillbaka.
Jag och min sambo har kämpat med barnlöshet, och känslor kring detta sedan vi började försöka med detta kring 2008. Det är fem år, fem långa år, mellan hopp och förtvivlan. Det har i vissa lägen varit nästintill ohållbart. Ångest kring att se andra som poppar ut ungar på löpande band. Jag är så arg på min kropp för att den inte fungerar. Gynekologen hittar heller inget fel. Allt ser ut som det ska.
Jag känner att det är svårt att glädjas för andra, när de blir gravida och skaffar barn. Det känns ensamt att vara över 30 och inte kunna delta i diskutioner kring hur det var vid förlossningen och allt det som händer sen. Jag märker då det kommer upp i ett samtal att folket som har barn pratar med varandra medans jag står vid sidan och har ingenting att tillägga i samtalet, för jag vet inte hur det känns.
Efter otaliga undersökningar, äggledarspolning, blodprover mm och våra 15- tal misslyckade försök med privat donator och 3 stycken inseminationer på klinik hade jag verkligen lagt allt hopp, min tro, mina drömmar och min önskan att få ge min fru ett barn som jag vet att hon så gärna vill ha på våra IVF försök.
Sorgen kring att ha väntat tålmodigt på att få komma in på behandling, för att sedan bli nekad våra försök för att jag inte är lämplig som mamma. Jag skakade som ett löv och kunde knappt prata för att på något sätt säga att de har fel. Jorden slutade snurra för min del i det ögonblicket.
Det är ett djävulskt liv, det är orättvist på en nivå som jag inte kunnat förstå innan. Det känns som att jag aldrig ska bli förlåten för mina misstag. Det jag gjorde, då jag kom ur ett helvetiskt förhållande med psykisk och fysisk misshandel var att bli utagerande då jag inte kunde få ordning på mina redan kaotiska känslor från början. För detta, ska jag betala med barnlöshet. Jag är inte perfekt, långt ifrån.
Men jag är iaf inte feg. Jag tar tag i dem problem som finns allt eftersom & kanske ska jag kunna hantera det bättre i framtiden. Kunna ha bättre kontroll över mina känslor och bättre kunna acceptera den jag faktiskt är. Varken mer eller mindre. Jag kan vara otroligt destruktiv i mitt sätt, även idag.
Men samtidigt vet att med all säkerhet att om vi skulle få bli föräldrar, kommer vi in i en ny era i vårat liv. Allt skulle förändras. Allt. Men vi får inte, vi är inte bra nog.
Jag har oxå spelat igen. Som 99% av gånger har jag oxå förlorat igen. Det känns skönt, att vara i en annan dimention av liv, framför datorn med spelen snurrande framför mig. Det får mig att blockera min egentliga existens & hur den nu ser ut.
Men det är för mycket nu, alldeles för mycket. Så jag har spärrat mig från diverse spelsidor på nätet & ringt till Öppenvården i norrköping. För jag vill sluta. Jag vill kunna hantera mina känslor på ett mera sunt sätt, som gör att jag inte kan leva ett liv utan besatthet.
Samtidigt funderar jag, tänk om hon har rätt?
Tror jag håller på att bli galen här...jag tror det här är början på panikångest.. jag är trött på mig själv..trött på dig..jag är så jävla oroligt och rädd för allt..får ont i magen för allt...vill att det ska bli som vanligt..eller så normalt som...
Jag har fått mina zybantabletter för ungefär 1 vecka sen, och de har fungerat si så där...idag har jag ökat upp till 2 tabletter om dan...vred som fan i magen ett tag men nu har det lugnat sig...jag måste bestämma mig för en fimpningsdag...jag har ju...
Det börjar gå bättre nu..jag känner att ivf fiaskot har fått landa & jag vet vad jag ska göra..har hittat en donator..jättegullig på alla sät..jag är tacksam...för att vi har träffat just honom...jag tror vi kommer att bli gravida trots allt...jag ha...
Jag har käkat zyban nu i 4 dagar och fimpade igår söndagen den 15 April! Det känns som att det är ett hål i cigaretten..i love it. Ingen abstinens:) ...
Fredag idag då. Fint väder ute. Jag har fått ändra planerna sen vårat ivfmöte. Vi måste få ihop pengarna på egen hand. Så jag har via nya spår fått en truckutbildning & med den vänder jag mig mot norska arbetsmarknaden. Då och endast då, kan vi finan...